Är det osannolika odds som gör att folk tror på "ödet"?
"Någon måste vaka över mig"...?
Om ödet ger och ödet tar, då har jag nog förbrukat min tur de närmaste tre åren.
Vad som hände var detta:
Jag var på väg från Stockholm city på motorvägen när bilen plötsligt började dra åt höger.
Skumt, tänkte jag. Vägen är ju inte ojämn precis. Det lät dessutom konstigt från höger sida.
Shit! Punktering!
Eftersom jag just lämnat city fanns det flera avfarter kvar. Jag tog den första och hamnade på Norra Stationsgatan.
Jag ställde mej precis innan en garageport.
Mycket riktigt.
Punktering. Och bränt gummi luktade det.
Hoppas fälgen klarade sig, tänkte jag.
Suck... Jag plockade fram domkraften och fälgkorset och började dra loss muttrarna.
Man har ju reservhjul.
När jag hade gjort det tittade jag mej omkring lite mer noggrant.
Vad står det egentligen på den där skylten...?
Jag gick närmare, och jag trodde inte mina ögon!
"Däckservice".
Jag hade, utan att ha en aning om det, stannat 15 meter ifrån en däckbytarfirma!!
Eftersom det är så fruktansvärt osannolikt såg jag inte ens skylten när jag stannade.
Jag gick fram till dörren, och där stod: "Semesterstängt. Vi öppnar igen den 20.e juli".
Ja naturligtvis. Det var ju liksom för bra för att vara sant.
Men eftersom jag berättar den här historien förstår ni att det inte är slut.
Vad är det för butik som ligger här bredvid?, undrade jag.
Jo, självklart är det en däckbytarfirma till. Vad annars?
Och dom hade öppet.
Där satt en ensam kille, och lokalen var tom och tyst.
"Jag står här ute med en punktering. Kan du byta däck åt mej?"
"Ja, kör in genom porten får vi se."
Sommardäcken var 10 år gamla och jag hade tänkt byta nästa sommar.
"Jaha, 16-55", sa han.
"Jag har ett erbjudande. Jag har precis bytt mina däck, och dom är två år gamla. Du får dom för 450 kr styck. Jag bjuder på monteringen".
Det skulle alltså bli 900 kr. Man måste byta parvis. Annars blir det instabilt.
Jag hade ju ändå tänkt köpa nya däck nästa sommar. Dom kostar ju ca 1500 kr styck.
Jag kollade däcken och dom var bättre än mina däck så, visst. Så blev det.
25 minuter efter punkteringen var jag på väg hem igen och funderade på "tur" och sån't.
Men vänta nu...
Nu drabbar eftertanken mej här.
Hur mycket "tur" var det här egentligen?
Kan det finnas en förklaring till detta som gör att det inte är så osannolikt trots allt?
Kan det vara så att däckbytarfirmor generellt lägger sig tidigt efter motorvägsavfarter just för att plocka upp sådana här incidenter?
Det låg ju faktiskt två däckbytare efter varandra.
4 kommentarer:
Bra story! Men vad är "tur" egentligen? Antingen så faller några omständigheter till ens fördel, och då kallar man det tur. Inget mystiskt. Eller så är andra krafter i rörelse, som liksom hjälper en. Vad skulle det vara i så fall? När man singlar slant, eller kastar tärning så är det slumpens utfall man tolkar till sin för- eller nackdel. Eller egentligen är det ju inte slump, utan ja, du vet.
Lite för diffust för mej där.
I stället för slump, menar du determinism eller Gud?
Förklara det här då; idag har jag jobbat mycket hemma på min kåk. Hela dagen har varit helt åt hel...te. När jag drog i en skruv på ett ställe så gick den av. En bit av skruven var kvar i hålet. Med den grejen som skruvhålet var på, så kunde jag inte göra ett alternativt skruvhål, utan hålet måste sitta där. Så jag tar en borr och försöker borra ut skruvbiten. Det går inte. Jag nöjer mig då med en försämring och försöker borra ett annat hål bredvid, varvid borret går av. Jag har inget lämpligt borr hemma och får åka och köpa ett nytt. Det visar sig sedan när jag är klar, att trädetaljen är felkonstruerad på fabrik och funkar därför inte i konstruktionen. Jag ringer affären men då har dom just stängt för dagen. Jag kollar istället grunden på huset, fö ratt se att det inte blivit nåt fel under tröskeln till en ny dörr, som en snickare satt in (Han visade sig vara ovanligt klantig). Naturligtvis är det ett fel; här läcker nu in luft (Jag har en special-grund som ska vara hermetiskt tillsluten). Jag pratar med en snickare som jag vet är bra, men det dröjer 4 veckor innan han kan komma. OK säger jag, och kryper sedan ner i grunden och tätar temporärt med tejp. När jag är klar - efter en lång stunds noggrannt tejpande - orkar jag bara ta mig direkt upp i huset och käka lite. Sedan kryper jag ner igen och upptäcker då att väggarna innehåller en luftspalt där luft från grunden ska cirkulera upp från grunden och in i huset. Inget bra att ha tejpat för, således. Så bort med tejpen igen och ut på utsidan av huset för att försöka täta tillfälligt där. Vilket till slut gick någorlunda, fast det set för jävligt ut med träbitar som ständigt sprack, plus en massa silikon som jag till sist bara vräkte på. Och så vidare, hela jä--a dagen, men allt vad jag företog mig. Vet ni vad så´nt här beror på?
Ha ha ha! Motsatsen till min historia.
En annan konstig grej är varför det är så roligt att läsa. Jag skrattade ju rakt igenom.
Min historia är ju inte alls lika komisk.
Skicka en kommentar