* Allt för många verkar ge sig in i en diskussion p g a ett hävdelsebehov.
* Att ha rätt ger status och är en bekräftelse på att man har förstått saker på rätt sätt.
* Men den vetgirige människan bryr sig inte om vem som har rätt.
* För den vetgirige är den största belöningen att inse att man hade fel, för då lämnar man diskussionen med ökad kunskap.
13 kommentarer:
Det måste väl vara fel att man bara lär sig nytt när man har fel i en diskussion. Man kan ju lära sig nya saker genom att läsa böcker, se på TV och härma också.
(Var detta ett straw man argument?)
Anders
Straw man..vet inte.
Men jag menade ju inte att det var det ENDA sättet att lära sig saker på.
Sörin bad mej addera detta:
"Ja, jag tror att man kan säga att Anders motargument var ett straw man-argument eftersom det motsade något Örjan inte menade. Örjan menade ju att i en diskussion så är det enda sättet att lära sig något nytt just att ha fel. Örjan sade ju inte att det är det enda sättet över huvud taget att lära sig något nytt."
Jag vet, det är uselt att missförstå med avsikt :-)
Kan inte Sörin också skaffa sig en blogg? Då är vi tre./a
Du var alltså ironisk, Anders? Eller har jag fattat dig fel?
Jag tror inte jag skaffar mig en blogg just nu, men det verkar vara en bra idé att skriva ned sina idéer. Inte minst för att se om de verkligen håller. Man tror ju så mycket som man egentligen har dåligt stöd för.
/Sörin
Jag försökte vara rolig - men ironisk vet jag inte.
På vilket sätt ironisk? /"anders"
Till exempel som parodi på någon rabiat jävel som alltid feltolkar, medvetet eller omedvetet, för att kunna ge ett motargument som ser ut att vederlägga den ursprungliga tesen, men som då egentligen inte gör det. Kanske kan man kalla ett sådant parodiserande ironiskt.
Jag tror att man kanske kan lära sig något nytt även fast man har "rätt". I alla fall om man anser att man har "lärt sig något nytt" när ens tes står på fastare grund efter att man framgångsrikt har bemött motargument.
Det faktum att ett motargument inte vederlägger eller försvagar en tes är ju inte en bekräftelse på tesens hållbarhet. Men man kan ju tänka sig att man hyser en tes men man känner till att det kanske kan riktas kritik mot den från vissa områden eller perspektiv. Om man då går igenom dessa motargument, som då kanske riktas från ett perspektiv, och finner att de inte försvagar tesen, så vet man ju åtminstone att tesen håller även ur det perspektivet. Vilket var något man inte visste innan och om man då bara kan tänka sig ett visst antal områden eller perspektiv som skulle kunna rikta kritik mot tesen så kan man ju avskriva ett. Och då kanske man kan säga att tesen står på lite fastare grund. Åtminstone borde det då vara mer rationellt att vidhålla tesen än det var innan.
I alla fall har man lärt sig något nytt: att ens tes håller även ur just det perspektivet.
/Sörin
Så smart ironisk var jag inte, men hade gärna varit. En central aspekt av ironi är ju citationstecken, att man hänvisar till någon annat utanför sakfrågan. Notera snubben som skrev " 'gud' " i en kommentar på min blogg. Jag undrar vad han menade med citationstecknet, och om han själv förstod vad han menade.
Ja, visst kan man se sin tes stärkas genom andras felaktiga teser. F.ö. gillar man ju sammanhang där man kan prova tankar, driva en tes som man inte står för egentligen, utan mest för att se hur långt det leder. T.ex. "Människans värde är en smakfråga"/a
Text "är" inte sällan "mångtydig".
http://anders60sek.blogspot.com
Anders:
"Ja, visst kan man se sin tes stärkas genom andras felaktiga teser".
Inte riktigt så. Ens tes hållbarhet stärks inte av andras felaktiga teser, men däremot så är det mer rationellt att vidhålla ens tes efter att konkurrerande teser har visat sig vara ohållbara.
Vi vill ju tro något och om det finns två konkurrerande teser (och inga andra teser om just det) och Tes 1 visar sig vara ohållbar och Tes 2 hållbar, så är det mer rationellt att tro på Tes 2. Men det faktum att Tes 1 var ohållbar stärker inte Tes 2:s hållbarhet. Hur mycket man bör tro på Tes 2 beror på hur mycket stöd det finns för just den.
Att man inte kan tänka sig konkurrerande teser är inte ett stöd för Tes 2. Till exempel kanske Pelle som är en religiös person, säger:
- Naturen är så komplex att det är omöjligt att den inte har någon skapare.
Pelle kan då inte föreställa sig någon annan förklaring till naturens komplexitet (och här antar vi att naturen är komplex), men att Pelle inte kan göra det är inte ett stöd för det enda som Pelle kan tänka sig: att Gud har skapat naturen. Det här är ett vanligt logiskt misstag som många begår.
I stället måste man hitta argument som direkt stöder en tes, och/eller så stärker man de argument som redan finns och som stöder tesen.
Så, om jag har rätt så finns det en skillnad mellan tesers hållbarhet och hur rationellt det är för oss att tro på teser.
/Sörin
Jag håller med sörin om att ökad rationalitet i form av bortfall av motargument kan räknas som ökad kunskap trots att man inte lärt sig något nytt i sak.
Bra analys!
Och jag håller med Örjan att det kan tillföra värdefull kunskap att bli varse om motargument som potentiellt skulle kunna ha försvagat ens teser avvisas rationellt, så blir förvisso inte ens tes starkare, men en negativ insikt emanerar, d.v.s en förnuftigt underbyggd frånvaro av substans kan ha ett positivt värde. Fast endast i de fall där det funnits skäl att tro att ett argument verkligen skulle haft styrka. Däremot blir man inte klokare av att veta att regnet bara öser ned, när man diskuterar hundägares psykologiska profil och deras val av hundras.
Vad bra. Då verkar vi vara överens.
Nu får du komma med en ny insikt, Örjan!
Skicka en kommentar